Så bröts tystnaden:

- Du ha förstört hästen för mej me din medicin - begrip du int att hästen ä min största rikedom som jag int vill mista...

För barnen blev det oväntade och högröstade besöket ett hastigt uppvaknande. De satte sig upp i bädden på golvet och såg förskräckta på grannen. Klemet hade tänkt säga något men hann inte. Daniel var redan på väg mot soffan för att slå till honom. Det var då det hände. Klemet hoppade upp, grep kniven, sträckte ut armen i full längd och stack Daniel i bröstet. Allt gick så fort. Med ett förtvivlat rop tog sig den sårade åt hjärttrakten och vände om mot dörren. Nu gällde det att komma hem. Det flimrade för ögonen och liksom hästen hade han svårt att se var han satte fötterna.

Just då kom Anna från fähuset. Då hon fick se grannen stå där och hålla sig för bröstet och ropa att Klemet stuckit honom med kniven, höll hon på att tappa mjölkkärlet. I samma ögonblick kom Klemet ut, barfota och i kalsongerna. Kniven höll han fortfarande i handen, men han lät den falla till marken. Han såg förskräckt och undrande efter Daniel, som vinglade hemåt efter stigen.

Kunde inte tänka sig annat än att sticket var ytligt...