Ihjälfrusna på fjället

Under sistlidne vinter kommo till Hemnes uppe i Norge från Tärna två lappar, den

både i vårt broderland och i Sverige välkände ”Stor-Nilo” med hustru, bägge 76 år

gamla.

Redan före påsk begåfvo de sig från Lerskarbygdens översta gård Tveraa på hemväg till Sverige. Klockan var redan 2 på eftermiddagen innan de styrde upp på fjället oaktat folk afrådde dem ifrån att draga åstad så sent på dagen. Nordost från Tveraa ligger en insjö, vid hvilken en sommarhydda är belägen, hvilken de tänkte sig kunna uppnå före nattens inbrott. Olyckligtvis uppstod dock snöstorm på kvällen, och de hunno icke fram.

Det gick emellertid flere veckor innan man fick underrättelsen om deras sorgliga

öde, och för omkring en vecka sedan träffades anstalter för att leta efter dem.

Med ledning af deras skidspår, som nu tinat upp, påträffade man utan svårighet

deras lik en i hög backe vid den ofvannämda sjön. De hade förmodligen i mörkret

icke vågat sig nedför backen. En skidstaf stod i snön bredvid liken, och mannens kropp stack fram en smula ur snön. De lågo vid sidan av hvarandra med skidorna till hufvudgärd. En till hälften förtärd kaka låg emellan dem, och en annan hade mannen stuckit i barmen. De hade, som lapparna ofta göra, gräft sig ned i snön för att öfvernatta och ha troligen somnat utan att vakna mer.

Ett vackert drag af de den gamle lappen var, at at han tagit af sig sin undertröja och mössa och låtit sin hustru påtaga dessa för att hålla henne varm. De voro eljes mycket dåligt klädda, fattiga som de voro.